Colossus

Colossus - "Spiritual myiasis"
(Dark Matter Records)
§ § § §
Publicerad 2011-04-16

När jag hör namnet Colossus tänker jag på ryssen Piotr Rasputin som kan förvandla sig till en man av stål i Marvels serier om X-Men. Och kanske är det honom det svenska bandet Colossus har tänkt på när trion antog det namnet. Eller så var det bara så musiken kändes när de hörde den.

För här snackar vi tung metal av bästa sort. Med rötter som kan härledas till så väl Neurosis och Mastodon och en del Kyuss så kan man bara konstatera att denna tre spår långa ep lovar enormt mycket inför den planerade fullängdaren som tydligen dyker upp i höst. Jag är grymt imponerad av med vilken självklarhet Colossus levererar sin sludge/stonerdraperade musik. Det här är tre stycken musik jag kommer att återkomma till ofta i väntan på mer. Låt hajpen ta sin början!

- Slavestate Magazine

Stockholmarna Colossus är en för mig ny upptäckt. Efter att i någon vecka skapat ett intimt förhållande till deras färska EP ”Spiritual Myiasis” krälar jag i stoftet för bandets eminenta tonkonst i gränslandet mellan sludge och progressiv metal. Gamla Mastodon, Neurosis och High On Fire gör sig påminda, även om jag verkligen tycker Colossus har en egen touch till sin musik. Samtidigt funderar jag ifall det inte känns tråkigt att alltid bli jämförd med andra band. Niklas Eriksson (sång, gitarr) tycker inte det.

- Nej, det känns inte irriterande. Det ligger i musikens natur att kategoriseras och jämföras med tidigare verk. Det hade nog känts jobbigare om man inte hade känt igen sig i jämförelserna, men de banden du nämnt och som brukar nämnas i samband med vår musik är ju band som alla i Colossus relaterar till och skulle nämna som viktiga influenser. Det är intressant att höra vad folk hittar i vår musik för det gömmer sig en hel del aparta influenser djupt inne i snåret som man själv inte är helt medveten om. Till exempel kom en kille fram efter en spelning och frågade om jag lyssnade mycket på Zappa. Vår musik är ganska långt från det som Zappa skapade men jag har lyssnat en hel del på honom men aldrig reflekterat över att det skulle lysa igenom i våra låtar. Det går nog att hitta spår av en hel del udda inslag om man lyssnar på rätt ställe.

Niklas uppmärksammar mig också på en annan given referens.

- Våra influenser är väldigt många och breda men utöver de band du nyss nämnde och liknande närliggande akter som Melvins, Boris, Meshuggah, Mars Volta etc skulle jag vilja ta upp, som en mycket viktig komponent i sammanhanget, Devin Townsend. Hans hängivenhet, orädda experimenterande och fulländade tekniska framförande har fått mig att omvärdera musik många gånger sen ”City” släpptes.

Colossus – det ytterst passande bandnamnet förklaras kort och gott med att tung musik kräver ett tungt namn – startade för ungefär två år sedan när de gamla vännerna Niklas och Thomas Norstedt (trummor) ville skapa ett projekt för att förena stonerdoomens sväng med den progressiva metallens tekniska spelglädje. Efter att först spelat som duo, för att sedan plöja igenom marknaden på temporära basister, fann bandet till sist en permanent lösning då David Axman tog över den fyrsträngade yxan för ett halvår sedan.

- Colossus är tre musikaliskt säregna individer med storslagna idéer som enats för att skapa en tunggungig men uppmärksamhetskrävande musik för hjärta och hjärna, beskriver Niklas själv bandets filosofi.

”…mer av allt som gör Colossus till Colossus.”
Inspelningen av ”Spiritual Myiasis” visade sig dock bli till lite av en mardröm.

- Vi var oändligt stressade i studion inför EPn och David var inte med på den tiden. Vi mötte en hel del motgångar då Thomas blev akut sjuk när han la sitt trumspel och jag fick till slut endast en dag på mig att sätta bas, gitarr, sång och övriga pålägg så då gällde det för alla att vara övermänskligt fokuserade, berättar Niklas och utlovar samtidigt mer av allt på den fullängdaren bandet hoppas kunna släppa i höst.

- Jag tror vi kommer ge oss själva mer tid och utrymme att experimentera med musiken och leka med spännande ljudbilder och annorlunda inslag. Men från de låtarna vi har hittils kan jag säga att det kommer bli båda hårdare och mjukare tag, mycket sväng och mycket meck, starka melodier, udda taktarter och mer av allt som gör Colossus till Colossus.

När undertecknad väljer att summera 2011 som musikår så här långt behöver egentligen inte mycket mer än Graveyard nämnas. När jag ber Niklas utveckla sina tankar kring årets skivskörd får jag en betydligt mer utförlig beskrivning.

- Jag tycker det har varit ett fullt godkänt musikår hittils. Inga livsförändrande släpp men en hel del starka kort från lite mindre omtalade artister. Graveyard var en mycket habil retrorökare men den hamnar nog inte riktigt på årsbästa-listan i min bok. Jag blev dock överkörd av Trap Thems lysande ”Dark Craft”, en ren käftsmäll av tekniskt välskriven och infallsrik grind/HC. Crowbar överaskade också med en stark comeback i ”Sever the Wicked Hand”, Scale the Summits nya var riktigt bra och Tesseract släppte en rätt kul platta. Earth nya var som alltid en njutning.

- Angående kommande släpp så är ju helt klart en ny Baroness makalöst spännande om ryktena stämmer. De är ett band som har gått från klarhet till klarhet och allt från de första EP:na till röda och blå plattan har varit rakt igenom guld i min mening. Meshuggahs nya ska bli jävligt intressant och jag är sjukt nyfiken på nya Morbid Angel. Dream Theater utan träbenet Portnoy ska bli kul och även nya släpp med Opeth, Devin Townsend och Fucked Up ses fram emot. Inte att förglömma Pig Destroyer.

- Sen måste jag nämna att jag är väldigt nyfiken på att få höra Skraeckoedlans debut ”Äppelträdet”. Ett kalasband som blandar Sleep med November på ett förträffligt vis och börjar göra sig ett namn att ta på allvar. Blekinges sludgedödsare Signo Rojo är även värda att hålla ögonen på liksom Stockholms stoner-rockare LeChuck. Tre grymma band på väg.

…puh! Bara för mig att inse att jag har en helvetes massa skivor att kolla upp – samt förlika mig med det faktum att min koll på vad som släppts, och ska släppas, detta år visar sig vara extremt amatörmässig.

Enligt Niklas är Colossus i dagsläget en ”behård trio som lägger ribban högt och plöjer förbi alla hinder på väg mot vårt mål”. Den 28 april är det upp till bevis för bandet då alla som bor i anslutning till Stockholm bör ta sitt förnuft till fånga och bege sig till Kägelbanan för att se om Colossus kan leva upp till Niklas beskrivning. Då tävlar de nämligen som en av 6 finalister för en plats att få spela på Wacken Open Air i sommar. Själv hyser jag inga tvivel och tror Niklas fullt ut när han säger att det är live som bandet verkligen kommer till sin rätt. Eller som han så subtilt själv beskriver det.

- Det bubblar under ytan vill jag lova. Det är bara en tidsfråga till hela jävla kitteln kokar över så glöm inte var du hörde det först, säger Niklas och där tar vi och rundar av.

Och, som sagt, glöm inte var du hörde det först!

- Jonte Royal

Artist: Colossus
Skiva: Spiritual Myiasis
Genre: Progressive doom/post-hardcore
Utgivningsår: 2011
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 18min, 33 sek.
BETYG: 7 / 10


COLOSSUS hade den goda smaken att höra av sig till Blashyrkhbloggen och fråga om intresset fanns för att recensera bandets senaste alster i utbyte mot ett exemplar av EP'n. Utan att tveka fick bandet svaret ja. Det är saker som detta som ibland gör det extra roligt att driva en blogg som denna. Jag gör inte detta för pengar, hade jag gjort det så hade jag legat på ett stort minus, jag har nämligen ingen lön utan snarare bara utgifter;) Men jag driver denna blogg enkom av kärleken till musiken och allt runt omkring det så jag klagar inte det minsta. Som skivsamlare är COLOSSUS EP'n välkommen och kommer att få sig ett bra hem, mellan CLAWFINGERs "Deaf Dumb Blind" och COMECONs "Megatrends in Brutality" i CD hyllan. Nu får det vara färdigsvamlat, raskt över till recensionen av "Spiritual Myasis".

COLOSSUS härstammar från Stockholm och EP'n "Spiritual Myiasis" visade sig bli svårare att recensera än jag trott vid första anblick/lyssning. Detta på grund av det varierande materialet på EP'n, det känns tyvärr lite som att bandet inte riktigt bestämt vilken riktning de skall ta med sin musik.
Inledande spåret "Parasite" är banne mig en tio-poängare, och även anledningen till det relativt höga slutbetyget för denna produkt. "Parasite" för tankarna till Franska GOJIRA, med sitt smått progressiva gung och en sång med fantastisk inlevelse. Efterföljande spåret "The Gnawing" fortsätter förvisso i samma stuk men har inte riktigt samma punch och hitfaktor som inledande spåret.
Avslutande spåret "Eternal Return" är det största frågetecknet på denna utgåva, det är inte en dålig låt utan en mer klassisk stoner/doom dänga som tyvärr känns malplacerad i sällskapet av de två första låtarna som bjuder på ett mycket mer progressivt sound. Låten "Parasite" kommer onekligen att få en plats i min lista över 2011 års bästa spår, nu kan jag inte annat än att hoppas och önska att bandets kommande material drar åt detta håll. För mer av denna vara skulle jag mer än gladeligen vilja höra i framtiden.

- Blashyrkh

Stockholmstrion bestående av Thomas Norstedt (trummor), Jonatan Näslund (bas) och Niklas Eriksson (gitarr, sång) debuterar med en trelåtars Ep. Den väldighet och kolossalhet som bandnamnet hintar om är faktiskt ständigt närvarande när deras musik ljuder.

Bandet låter som en härlig sammanblandning av många stora stunder inom den hårdare rocken. Meshuggahs utmärkande trumspel och udda takter, tyngden från Neurosis, svänget från Kyuss och progressiviteten från Tool. Trots att detta är bandets första riktiga utgåva låter det färdigutvecklat och väl genomtänkt och det finns ingen egentlig övre gräns för hur väl Colossus kan utveckla sig även framöver. Kombinationen av en tydlig rytmsektion och den passande sången är mer än lyckad och jag ser redan framemot kommande utgåvor. Till dess får jag nöja mig med de ytterliggare låtar som finns upplagda på bandets myspace-sida när jag vill höra mer än bara Spiritual Myiasis.

Roger Bengtsson
- Ikon 1931

Huvudstadens COLOSSUS är ett sådant där band som är svårt att etikettera, vilket oftast brukar innebära att lyssnare bildar tydliga uppfattningar om musiken – det är oftast fågel eller fisk, sällan mitt emellan. På trespårs-EP:n "Spiritual Myiasis" erbjuds en anrättning som helt klart skulle kunna definieras som prog metal, samtidigt som det finns inslag även av sludge och 70-talshårdrock. Bandet är faktiskt blott en tvåmannakombo, bestående av Niklas Eriksson på sång och stränginstrument samt Thomas Norstedt på slagverk. Uppenbarligen är de två herrarna – som skriver musiken tillsammans – två kreativa krafter att räkna med, för låtarna på EP:n innehåller en hel del intressanta inslag. De udda taktlekarna är tämligen många, låtstrukturerna komplexa och oförutsägbara, riffandet personligt och trumkompet ofta skönt jazzigt.

Erkännas skall att produktionen tar ner intrycket något. Proggig sludge i all ära, men gitarrljudet är lite väl luddigt. Det är synd, då det som sagt finns gott om detaljer att lyssna efter, varav en del nu inte riktigt kommer till sin fulla rätt. Nåväl, åter till låtmaterialet som sådant. Det kanske mest framträdande inslaget är Niklas Erikssons sång, som är (o)behagligt ångestladdad och river skönt i hörselgångarna. Musiken är ofta en smula kaosartat flummig och ställer ganska tuffa krav på sin lyssnare, men ger också bra betalt för mödan om man verkligen ger sig hän. Bästa spåret på EP:n är det avslutande, Eternal Return, som med skönt gung, malande tyngd och en fantastiskt naken och känslosam sånginsats är skivans mest sjuttiotalsminnande. Låten är en given biljett till ett tranceartat, meditativt tillstånd. Följaktligen gör den sig faktiskt allra bäst genom ett par hörlurar, gärna med mörker runt omkring, så man verkligen förmår stänga ute omvärlden och låta stockholmarnas musikaliska häxkittel ta kontroll över ens sinne.

Som ni kanske kan utläsa av min något svajiga beskrivning av innehållet på "Spiritual Myiasis", är COLOSSUS bitvis en smula schizofrena. På gott och ont, skall sägas – det håller onekligen intresset vid liv, men gör det också en smula svårt att få grepp om bandet. Hur summeras då en så här svårgripbar historia? Tja, det finns som sagt frågetecken både för gitarrljudet och för den nästan överdrivet svårtillgängliga komplexiteten i COLOSSUS låtar. Samtidigt är jag väldigt imponerad över deras kreativitet, känslosamhet och förmåga att välja oväntade vägar. Det vore roligt att ge sig på en fullängdare, för att se hur bandet står sig över det längre formatet. Som det nu är vågar jag inte riktigt utropa ”Fågel!” med full kraft i stämman, men delar ändå ut en stark sjua. Gillar du band som KYLESA, INTRONAUT, ISIS och ELECTRIC FUNERAL, kommer du förmodligen att instämma.

/Fredrik Sandberg


- Werock.se

No Free Download here unfortunately. Just a review of a very promising EP from a very cool Swedish Progressive/Stoner/Hardcore/Metal Band called Colossus.

They are going to release their new EP - Spiritual Myiasis very soon.

They released a previous EP The Mechanical Engineering of Living Machines in 2010. Another great EP which can be downloaded for free.

Colossus consists of:



Niklas Eriksson | Strings & Vocals
Thomas Norstedt | Drums
David Axman | Bass


Niklas kindly sent me a link for me to review a copy of their debut EP - Spiritual Myiasis. 3 Songs and 18 mins in Total. So here it is.


The EP just blew me away. It mixes a whole myriad of different styles into one original vibe. Part Progressive Metal mixed with elements of Stoner, Doom, Sludge and Hardcore.


Think of your favourite metal acts from different genres such as TOOL, Opeth, Kyuss, Neurosis and Mastodon. And it works for the full 3 songs.


1st Track - Parasite opens with a Thrash Metal Riff but then goes into Progressive Metal Territory. Niklas's Vocals are into the Harsher Side of Metal Territory. But still very clear with a great aggressive tone. The other guys play their part as well. Some awesome drumming and bass playing. This is the shortest track at 4.22 mins.


2nd Track - The Gnawing is an amazing progressive doom/stoner 7.30 min epic of song. I cant believe there is 3 guys playing on this track. As this sounds like a 5 piece band other than a 3 piece band. Niklas's vocals stays in the hardcore genre. Shows you what a truly talented singer he is. The guitar playing is even better than the last song. And the drums remind me of Mastodon. The bass is also very heavy that adds to the mix. Another top notch song.


3rd Track - Eternal Return is my fave of this EP. Very low-tuned Sludgy Doom Laden Guitar Riffs which reminds me of Baroness and Mastodon. With some cool like TOOL overtones. Wait till the 3 min mark when it goes through a few genres. Prog-Metal, Stoner and Doom with apparent ease. Definitely the highlight track of this great EP.


As their name suggests Colossus deserve to be that. They deliver heavy pulse-pounding guitar riffs that deserve to be heard as much to a wider audience as possible.


Along with Signo Rojo's Self Titled Debut Album and Sorry For Nothing's Psycho Monster Resurrection that this will be in my top picks of the year. Even if its on for 3 songs.


I think this EP as calling card to the world of metal to sit up and take notice. Their next Superstars could be here. I cant wait to hear for their full length release.


Their websites are below:


http://www.colossus.se
http://www.myspace.com/colossusstockholm
http://www.facebook.com/colossusstockholm
- Sludgelord