Evan Westerlund

lördagen den 29:e januari 2011
en lista bara helt apropå
Ursäkta det dåliga bloggandet, bara konstiga lotionnyheter denna vecka.

Men till mitt försvar tycker jag inte det har hänt så mycket intressant i contrysvängen på sistone.

Här kommer i alla fall en go liten lista. Bara helt apropå.

The Tallest Man On Earth - The Gardener
Easton Corbin - A Little More Country Than That
Chely Wright - Notes To The Coroner
Brooks & Dunn - Rock My World Little Country Girl
Taylor Swift - Speak Now
Zac Brown Band - Colder Weather
Evan Westerlund - Who's Gonna Take Care Of The Horses
Little Big Town - Little White Church
Gwyneth Paltrow - Country Strong
Chely Wright - Like Me
Joe Nichols - Tequila Makes Her Clothes Fall Off
Kenny Chesney - Boys Of Fall
Zac Brown Band feat. Alan Jackson - As She's Walking Away
Kid Rock - Born Free
måndagen den 17:e januari 2011

evan westerlund - still crazy

Jag har uppmärksammat att självaste Evan Westerlund har varit inne på min blogg och kommenterat. Därför måste jag ju skriva några rader om hans senaste platta som jag lyssnat en hel del på.

För det första tycker jag det är ett helt underbart skivomslag med de där uppblåsta kinderna.

För det andra tycker jag musiken är riktigt bra på Still Crazy. Det känns som alla låtarna är genomtänkta och det är skön countryfeeling i varenda låt vilket kan vara lite svårt att få till när man bor i Malmö, Sweden kan jag tänka mig. Dock spelades skivan in i Nashville vilket kanske underlättade. Evan bor alltså i Malmö men är kanadensare till vardags. Som så många andra nordamerikaner har han svenska förfäder därav det svenskklingande efternamnet.

En av mina favoritlåtar på plattan är Who's Gonna Take Care of the Horses som är himla fin och übercountry textmässigt.

"Who's gonna take care of the horses
When you're gone?
Who'll be my rock
When I don't feel so strong?
Who's gonna mend all the fences
Out here on the range?"

Det är inte helt lätt att komma undan med såna här textrader om man inte heter Garth Brooks eller dylikt. Men Evan lyckas faktiskt med konstsycket.

Andra starka spår på plattan är Still Crazy, Kisses Won't Cut It, Can't Stop Wonderin' och Springtime in Nebraska.

Upplagd av Kerstin - Kerstin's Country Blog

Still Crazy

There are numerous circles within our lives, and although the reason for them may not be immediately evident, I believe that everything happens for a reason. An email drops into my box… I check through the offerings from the promotional company. One catches my ear and I download the available tracks.

All I knew when I listened to the opening strains of “Still Crazy” for the first time was that I wanted to hear more. Little did I know that I would get an email from someone else who believes in circles, Evan Westerlund. He visited a lake, currently just down the road from me after my big provincial move, in the summertime when he was a kid. So did I. He has family in the area. So do I. However, that’s roughly where the similarities end. Evan went on to close other circles in his life and his career, “I met my wife in Dallas in ´98 when I was amidst plans to move to Nashville from Vancouver. Love changed everything. Now I am here in the south of Sweden where all my relatives are from back as far as records go in the 1600´s.” In fact Evan discovered that cousins sharing the same great, great grandfather live just up the highway!

This is Evan’s second release, and I plan to visit the first one, “Howlin’ at the Moon” sometime soon. According to the notes with this release, this release took more courage and nerve than the first. Westerlund sings in higher key signatures to achieve a different angle of emotion with the songs. It worked!

“The title of the new record Still Crazy, is not so much for the lyric content of that particular song, but more for the context of the statement itself. I think I have to be a bit mad to do what I do, in this day and age of the music industry (we all do!)...and going places out of the ordinary is part of how I am going to need to continue to operate..." states Westerlund in his bio.
There is a little bit of everything to be found on this disc – the usual love and ensuing heartbreak, and dreams. I found some incredible pedal steel solos that sent shivers up my spine, some phenomenal guitar riffs, and some great two-stepping tracks!

The title track, “Still Crazy,” is one of those songs that just can’t be ignored. Everything has lined up perfectly, the lyrics, melody and vocals, with a haunting steel that is so soft as to almost be shy about being in the track. It captured me from the first few notes, and when Westerlund started to sing I was hooked. This track is the perfect country package!

“Don’t You Worry ‘Bout Me” caught my attention on numerous levels. As a mother, I know that refrain all too well! The lyrics captured the age-old battle between parent and teen daughter wonderfully. The beat is a little funky and has you wanting to step out onto the dance floor. Amy Courts tackles the teen part of this duet with believability. She has a wonderful voice that works with Westerlund’s to create a great story. There is an energy between the two that captivates through the entire track.

It’s hard to highlight one when all the tracks are so incredible. There are some awesome energized dance tracks, some heartfelt love songs, and a melancholy track that really spoke out to be included here. “Who’s Gonna Take Care of the Horses” questions what happens when someone goes away on tour. Someone has to be there to look after things, and it’s a hard life. Musicians have to leave, sometimes for months at a time. Their friends, and most importantly their family are left behind. “Who’ll be my rock when I don’t feel so strong…whose going to mend all the fences out here on the range…whose gonna hold me at night when I’m dreaming of momma and my heart just can’t let go…tell me whose gonna take care of the horses when you’re gone?” The pedal steel adds just the right pinch of melancholy for this track to hit home.

I honestly have to recommend “Still Crazy” to Country lovers world-wide, and those who are still experimentally listening to it. Give it a go. It’s got a hint of rock-a-billy, and a sound that’ll captivate you!

APT= 45.6 mins
Still Crazy
Kisses
Won’t Cut It
One Chance
Who’s Gonna Take Care of the Horses
Can’t Stop Wondering
Waitin’ For My Train
Springtime in Nebraska
Don’t You Worry ‘Bout Me
Sunday Mornin’
Give Me Some Twang
Can’t Sleep For Thinkin’


THE PLAYERS:
Drums - Mark Beckett
Bass - Larry Marrs
Electric Guitar - James Mitchell
Acoustic Guitars - Johan Engström, Larry Marrs
Piano & Keys - Howard Duck
Pedal Steel - Robby Turner
Harmony Vocals - Larry Marrs, Amy Courts
Fiddle - Tim Crouch
Mandolin - Tim Crouch
good

Article by: Naomi De Bruyn
posted:02 Feb 2011 - Linear Reflections

Evan Westerlund – Still crazy

(Rootsy/ADA-Warner)

Evan Westerlund - Still crazy
Sök foton och omslag taggade med Evan Westerlund på Flickr.com
Evan Westerlund föddes i Kanada men bor numera i Malmö. Så när han far till Nashville för att spela in sin nya skiva har han en helt annan trovärdighet som de flesta svenska artister saknar. Det låter helt enkelt country och korrekt om hans uttal och uttryck.
Som i Kisses won’t cut it, om damen som vill gifta sig och gå hela vägen eller inget alls. Eller i Who’s gonna take care of the horses, ett texttema som inte känns helt svenskt om man säger så. Den sistnämnda låten är för övrigt tillägnad den bortgångne och djupt saknade musikjournalisten Lennart Persson.
Redan debutalbumet Howlin’ at the Moon – även det inspelat i Nashville – fick positiva recensioner och det lär nog fortsätta så för Evan Westerlund med denna uppföljare. För Westerlund visar att han behärskar låtskrivandets konst, och så kan han berätta en historia också.
Bakom sig har Westerlund en samling säkra musiker som får till ett snyggt sväng. Bland musikerna finner vi namn som gitarristen James Mitchell, bekant från skivor med Alan Jackson, Dierks Bentley och Brooks & Dunn, och keyboardisten Howard Duck, som spelat med alla från Suzy Bogguss till Rascal Flatts.
Producenten är densamma som senast det begav sig, Larry Marrs, men det hela är mer påkostat den här gången. Resultatet är en skiva med modern, melodiös country med viss rocktouch som för tankarna till Jack Ingram – och som övertygar med besked.

Timo Kangas - Lira

Svensk Countryrock när den är som bäst... - Per "The Bull" Gyllingberg

4 Stjärnor

Evan Westerlund har gjort som så många andra - åkt till staterna för att få rätta feelingen. Att spela country idag är inte lätt, det blir rätt ofta ”dansbandscountry” av det hela. Inte många klarar av det men Evan kommer undan helskinnad.

Det är näst intill med bravur. Det låter inte svensk country över det och det är jag tacksam för. Det skulle lika gärna blivit Lasse Stefanz goes country. Framför allt låter det inte skånsk country, det är jag också tacksam för. Det är nästintill Alan Jackson-klass på “Still Crazy”.

Mattias Ransfeldt - Mattias Ransfeldt, NyaSkivor.se

4 Stars

Still Crazy
Artist: Evan Westerlund
Genre: Country
Skivbolag: Rootsy/Ada-Warner
Utkom år: 2010

Text: Alexander Agrell
Publicerad 29 december 2010 22.58 Uppdaterad 29 december 2010 22.582010-12-29 22:58:15
Större eller mindre text

Såhär vid nyårstid kan det ju passa att håva in ett par album som liksom smet undan under hösten. Till exempel Evan Westerlunds tvåa, speciellt som kanadensaren är en av Malmös riktigt besjälade djupgrävare inom nordamerikansk rotmusik. Westerlund gör kompakt och rockorienterad country av en autentisk sort som knappast någon annan här omkring mäktar med.

Så har Westerlund även denna gång spelat in i Nashville och han fick till en snäppet tätare och fylligare produktion än på första plattan. Muskulös och målinriktad country, med alla de rätta ingredienserna i ring runt huvudpersonens kärnfulla, nasala röst. Steel guitar, slidegitarr och "vanlig" elgitarr (Telecaster-idealet) petar in korta, distinkta solon och en enstaka fiol och mandolin lösgör sig på de rätta ställena. Men helheten, totalsoundet och gruppspelet, är hela tiden skivans centrum.

Evan Westerlund skriver sina egna låtar och håller sig på rätt sida om överdriven sentimentalitet, även om han inte drar sig för känslosamma ballader. Liksom på debuten "Howlin' at the Moon" kryddar Westerlund gärna sina texter med country-typiska saker som järnvägsräls, godståg och majsfält. Men plötsligt kommer också en text med ett betydligt originellare tema: generationskampen mellan den överbeskyddande fadern och dottern som ska ut med pojkvännen och som sliter och drar i kedjorna. Amy Court gör en stilig insats i duetten, som dessutom är det mest hitmässiga på albumet, bredvid den omsorgsfullt uppbyggda titellåten.

Bästa spår: Don't You Worry 'Bout Me
- Sydsvenskan

Evan Westerlund
Evan Westerlund
(Rootsy)
Relaterat
Evan Westerlund
Country
Kanadensaren Evan Westerlund bor i Malmö och arbetar som utvecklings- och förändringscoach. Han är säkert jätteduktig. Men gud vad bortkastat. För Evan Westerlund är också musiker, låtskrivare och en kick-ass countrysångare i klass med Radney Foster. I höstas reste Westerlund till Nashville för att med rutinerade studiomusiker spela in sitt debutalbum. Resultatet är så imponerande, snyggt och radiovänligt att Malmö förhoppningsvis har blivit en utvecklings- och förändrings-coach fattigare.

JAN ANDERSSON nyheter@gp.se - Göteborgs-Posten

4 getingar
Evan Westerlund: "Still crazy"

Det här är bra. På riktigt. Han rör sig nånstans där i samma kretsar som Jack Ingram. Hade han inte bott i just Malmö hade han varit lika stor som Dwight Yoakam. Tänk att det går omkring en sån här kille på stans gator. När man letar med ljus och lykta efter bra country och så finns den bakom bakom knuten. Bäst: "Who's gonna take of the horses". Tillägnad Lennart Persson. Ja vem annars? - Kvällsposten

Recension
Westerlund, Evan
Still crazy
(Rootsy)

Jag missade Evan Westerlunds debutverk »Howlin´ at the Moon« för några år sedan och har ännu inte hört den. Främst beror det väl på att jag lyssnar på mycket mer än country och att det finns perioder då en musikstil, till exempel country, inte har förmågan att tränga sig in och sno åt sig en bit av utrymmet. Det gör kanske inte så mycket, för det går ju alltid att lyssna ikapp sig själv. Hur debutplattan lät och vad som har hänt i hans musikaliska utveckling går ju att kolla i efterhand.

Men jag bortser från »Howlin´ at the Moon« och ägnar mig åt att lyssna på denne, med det svenskklingande efternamnet, kanadensares aktuella produktion.

Jag blev nyfiken vid en livespelning på restaurang Smak i Malmös konsthall. Här briljerade Westerlund med en rad melodiösa, rockiga och råbarkade låtar. Det lät förbluffande bra, det lät som om bandet bakom honom spelade playback och Evan själv visade verkligen upp den rätta känslan för den här musiken. Detta kunde inte göras bättre på andra sidan det stora havet, det här gav oss i publiken allt vad vi kunde begära.

Så jag förstod att nya plattan måste vara bättre än bra.

Och visst, det är en sådan där platta som man gillar från första låten. Och man blir inte besviken så länge plattan pågår.

Här finns ett antal catchy låtar med titlar som talar ett tydligt språk och berättar vad det handlar om. Det är låtar som tillsammans skulle kunna vara ett soundtrack till en modern westernrulle. Och Evan sjunger med en läcker energi som om tar vara på varje strof i texterna.

I bandet bakom honom ges utrymme för en trånande fiddle eller en duettröst från Amy Courts precis när det behövs. James Mitchells elgitarr tar för sig med svepande melodiösa akvareller som ger musiken de rätta färgerna och i resten av det stora bandet finns förmågan att lyfta fram Evan Westerlund som en låtskrivare i en klass långt över vad som är normalt i våra trakter. Och det är faktiskt låtarnas kvalitet som lyfter hela plattan. Jag har hört hur hans musik låter med en mycket mindre och svenskare laguppställning än den här och låtarna har den kraft som kan göra Evan till ett namn bland de stora inom modern country.


/Rune Häger - Rootsy

Evan Westerlund
Still Crazy
CD, gavs ut lördag 2010-10-16 på Rootsy/Ada-Warner
Recenserad av Robert Lagerström
GAFFAs recension:
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor

Kaxig countryrock med twang.

Känns det igen? Svensk musiker drar till Nashville för att bli inspirerad och spela in en platta i countrymusikens Mekka. Så har alldeles för många gjort. Och nästan alltid har de kommit hem med en medioker skiva som låter likt det mesta annat i genren. Vissa har därtill problem med språket och sjunger på halvknagglig svengelska.

Men här har vi en kille som är lite annorlunda. Evan Westerlund bor i Malmö men är född och uppvuxen i Kanada vilket gör att han inte har några problem med att få till den rätta dialekten. Viktigare är förstås att han skriver riktigt bra låtar och har samlat ett kompetent gäng musiker omkring sig. Liksom på debutalbumet Howlin´ at the Moon samarbetar han med producenten Larry Marrs men har här dragit upp tempot vilket passar honom som handen i handsken.

Nu levererar Westerlund melodiös och kaxig countryrock med twang och jävlar anamma, modern country som nästan bara amerikaner brukar ägna sig åt. Det är proffsigt och väl genomfört även om skåningen lär få det svårt att hävda sig på andra sidan Atlanten – där finns det många som låter ungefär så här. - Gaffa

La capacidad de sorpresa del ser humano no tiene límites, la Vida en sí es una caja de sorpresas, nunca sabes lo que te espera a la vuelta de la esquina, y gratamente sorprendido me quede cuando encontré los sensacionales trabajos de este artista, un gran desconocido para el gran público, pero que se mueve con extraordinaria soltura por los intrincados senderos de la música country, aportando un toque de distinción y frescura a este género que tanto amamos.

Artista Sueco/Canadiense, este polifacético vaquero, jugador de hockey, entrevistador radiofónico, devoto seguidor de la música country, decidió un buen día escribir e interpretar sus propias canciones, dando un giro de 360 grados a su vida al dejar atrás su hogar en Canadá, las vastas ensenadas y bosques repletos de arces, y partir en busca de los orígenes de sus antepasados, ya que su bisabuelo era sueco, y como si el destino también tomara carEvan Westerlundtas en esta partida, se cruzó en su camino una sueca, con la que entabló un tormentoso romance, terminando por fijar su domicilio en Malmö (Suecia), y hasta la fecha… el círculo siempre acaba cerrándose.

Con una corta pero intensa carrera, hasta la fecha solamente tiene dos discos en el mercado, Howlin´ At The Moon (2008),un disco altamente recomendable, y este otro que comento, Still Crazy (2010).

Still Crazy, grabado íntegramente en Nashville, es un disco conceptual, donde se dan cita todos los estados de ánimo y miserias del género humano, solamente iluminados por breves y esporádicos rayos de luz que se abren paso entre nubarrones . Un revelador paseo por el Amor y la Muerte. Una colección de 11 canciones escritas íntegramente por Evan, que se mueve entre guitarras afiladas como cola de látigo, una pedal steel preñada de tristeza, una grácil percusión y un contundente piano, amen del estupendo acompañamiento de voz de Amy Courts. Todo aquí esta hecho de tal manera que nadie que escuche el disco quede indiferente, las letras son sencillamente geniales y las canciones están cargadas con tal lirismo, que un impacto a corta distancia es tremendamente devastador para estados de ánimo tambaleantes. Evan es único como narrador de historias, llevándote del llanto a la risa, del sueño a la realidad, de la oscuridad a la luz, del despecho al Amor más incondicional, es un Evan Westerlundauténtico trovador de emociones, como si quisiera que sus oyentes sintieran y se identificaran con los personajes que aparecen en sus canciones.

El primer corte, “Still Crazy“, es una demoledora sacudida de energía, guitarras rápidas con mucho ritmo para dibujar el retrato de las emociones humanas durante un reencuentro inesperado con un amor perdido hace tiempo… ”hace demasiado tiempo desde la última vez que regresaste, la vida lejos de aquí es tan solitaria como un viejo tren de mercancías rodando por una via en mitad de la nada…”; la energía sigue intacta en el segundo tema del disco “Kisses Won´t Cut It“, el despertar del reloj biológico de una mujer que de repente quiere ver hijos correteando a su alrededor y tener un anillo en su dedo…; en “One Chance“, se afloja un poco el ritmo con esta semi-balada, levantarse y caer, algo tan consustancial al ser humano, todo el mundo merece una segunda oportunidad; con “Who´s Gonna Take Care of The Horses“, ya encontramos palabras mayores, esta sensacional balada logra arrancarte un pedazo del alma (si es que la tienes, vaquero), el juego de voces de Evan y Amy Courts es sencillamente magistral, para mi uno de los mejores temas del disco, si estás bebiendo un whiskey mientras lo escuchas, pon la mano encima para evitar que caiga alguna lágrima, aunque lo del whiskey tendría remedio, lo que no tiene arreglo es un corazón destrozado; en “Can´t Stop Wondering“, Evan nos echa una mano para ponernos de nuevo a bailar, y dejar atrás esa nube de tristeza que empezaba a dibujarse.

Y he aquí uno de los temas estrellas del disco “Waiting For My Train“, esa canción que rueda como una locomotora lanzada pendiente abajo hasta la próxima estación, donde espera un viajero que no puede negarse a subir, ya que este tren viene expresamente a por él; es una canción sobre alguien que está esperando la muerte, un padre que en sus últimos momentos dice a su hijo: "hijo, este hombre que ves ahora, es la mitad del hombre que solía ser, fui muy bueno en asunto de mujeres, pero he hecho un montón de cosas malas, he corrido delante de los hombres de la Ley... y ahora no tengo billete y desconozco el sitio al que voy, no se si será una alta montaña, o un valle profundo, no puedo rebelarme y me gustaría que alguien rezara por mi alma… ya estoy esperando que llegue mi tren…”; cuando aún no nos hemos recuperado de este mazazo, Evan vuelve a golpearnos con la contundencia de un martillo de herrero, con el apabullaEvan Westerlundnte mediotiempo “Springtime In Nebraska”, aquí ya me que he quedado sin palabras para describir tanta belleza, prefiero que seas tú el que lo descubras, como dije anteriormente, este es un disco de grandes canciones y esta quizás es la mejor de todas, un ejercicio de virtuosismo donde la steel, el fiddle, y mandolina son los protagonistas, alfa y omega en un todo; después de escuchar esta canción puedes decir que has intuido la Luz, después de esto quizás no vuelvas a verla otra vez.

En “Don´t You Worry About Me“, volvemos a encontrarnos con la calidez de la voz de Amy Courts; con “Sunday Morning“ entramos de lleno en el terreno bien abonado de las baladas, donde siempre se recoge una buena cosecha, independientemente de lo qué se siembre; y de nuevo volvemos a ponernos en marcha con el eléctrico honky tonk “Give Me Some Twang “, y termina el disco con “Can´t Sleep For Thinkin´“, donde al contrario de lo que indica su título, nosotros si podremos dormir placidamente después de haber escuchado este disco, aunque sigamos dándole vueltas en la cabeza muchas horas después.

En conclusión, estamos ante un gran trabajo hecho con guante de seda, donde sus 11 canciones perfectamente compartimentadas nos mueven desde el cariño al miedo, desde la alegría a la melancolía, pasando por los sueños, ilusiones, esperanzas y toda la paleta de colores de los sentimientos humanos, todo ello encajado dentro de los parámetros más correctos del mejor y más directo Honky Tonk.

Vaquero, no esperes demasiado tiempo para escuchar este disco, ya que ninguno sabemos a qué hora puede llegar nuestro tren.

Batería - Mark Beckett (Aaron Neville, John Michael Montgomery, Colin Raye)
Bajo - Larry Marrs (Marty Stuart, George Jones, Martina McBride)
Guitarra Eléctrica - James Mitchell (Jamey Johnson, Dierks Bentley, Alan Jackson)
Guitarras Acústicas - Johan Engström, Larry Marrs
Piano & Teclados - Howard Duck (Rascal Flatts, Suzy Boguss, Jo Dee Messina) ?
Pedal Steel - Robby Turner (Gary Allan, The Highwaymen, Waylon Jennings)
Coros - Larry Marrs, Amy Courts
Fiddle - Tim Crouch (Dierks Bentley, Dolly Parton), Kimberly Marrs (Nashville String Kings)
Mandolina - Tim Crouch - Escrito por Gentry

Recension
Westerlund, Evan
Still Crazy
(Rootsy.nu/ADA/Warner)

En alldeles förtjusande skiva, skjorta och gitarr (se omslaget!).

Westerlund bor i Malmö men har sina rötter i Kanada. Det senare hörs – denna rockiga rootcountry kan nog inte göras på samma självklara sätt utan minst ett ben hemmahörande på den stora kontinenten i väster.

»Still Crazy« är Westerlunds andra platta, inspelad i Tennessee och, alltså, en riktig höjdare. Influenserna kan spåras långt tillbaka i tiden men kanske Steve Earle ca 1986-87 är den tydligaste. Resultatet rockar därmed gott, samtidigt som det utan tvekan är country. Westerlund har en bra röst och han vet sannerligen hur man skriver låtar som är egna men likväl traditionsbärare i ordets mest positiva bemärkelse.

Kompet och produktionen måste nämnas. Den senare är tät som bisonhud och bland de excellenta musikerna framstår gitarristen James Mitchell som det stora fyndet här. Rockabilly-rock'n'roll-countrytonerna trillar ur gitarren på ett rent lyckobringande vis. Dessutom låter stämsången nästan som Dave Edmunds ibland. Inte fel, inte fel alls.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg - Rootsy Magazine

Evan Westerlund – Howlin at the moon

(Premium Publishing)

Evan Westerlund - Howlin at the moon

Evan Westerlund är en kanadensare bosatt i Malmö som gjort en fantastisk skiva i Nashville. Musiken är country med en rejäl dos av 1970-talets sydstatsrock. Countryn har alltid varit en integrativ musik. Sydstatsrocken har blivit ett ferment i mycket av dagens country på samma sätt som countryn var ett ferment i sydstatsrocken.Hos Evan Westerlund märks det stråket främst i kompet. Gitarristen James Mitchell slänger iväg sjungande melodisolon à la Dickey Betts men ägnar sig också åt flyhänt (och lika melodiös) picking i Charlie Daniels anda och någon gång även en mer tillbakalutad eftertänksamhet.Evan Westerlund själv sjunger stilrent med massor av luttrad countrykänsla, och han skriver sånger med läckert svepande melodier och lyrik genomlyst av countrymusikens vålds- och kärleksmyter. Så möts tradition och modernitet i en musik som oavbrutet söker sig framåt.

Magnus Eriksson - Lira Magazine

"Evan's style is at once, both realistic and imaginative. It fills the mind with rich imagery and takes you to fond places in your memory that you have been, as well as into new territory. He's a true storyteller with an ear for a tune..."


- Craig Ellis, Program Director/Country 103.1 FM Terrace - B.C., Canada

"Westerlund proves to be a good student, he was paying close attention during those years in country radio! This is an impressive collection of songs - finely tuned and well crafted, reflecting his folk & rock influences but also paying homage to that classic country sound. Vocals hint of a Dylanesque whine and there's that storytelling style, all rounded out with sweet harmonies. Solid song writing; from road songs, to melancholy & heartache, all topped off with a bit of fun! Its all here..."
- Kelly Abbott, Jack FM Calgary/Country 93-3 Fort MacMurray

"Evan captures the essence of where Country Music is now ... and where it's going tomorrow. His music is a reflective journey on the open highway of life experience."

- Darren Coogan, CKDV 99.3 The Drive - Prince George, BC, Canada

"An extremely mature, good all the way thru first record. Good, solid singing, self-assured, traditional but never boring song writing, great sound and playing." - Lennart Persson - Music Journalist, Malmö, Sweden

"Evan combines catchy song writing along with a familiar sound that is very easy to listen to. His sound will leave you wanting more."
- Danny Ismond/GX-94 Music Director, Yorkton - Saskatchewan, Canada