FAELA

Latinfusion. Skånebaserade Faela verkar ha minst lika många musikgenrer som låtar på repertoaren. Här finns reggae, flamenco och en mängd andra latinska stilar, men ibland dyker spår av Balkan upp i ett märkligt men fint fungerande möte. Kanske föga förvånande med tanke på att några av Faelas medlemmar även är kända från band som Tummel och Östblocket. Deras dragspel och fiol, och inte minst det melodiska trombonspelet, bidrar med flera fina solon. Den ymniga, men ändå inte spretiga, stilblandningen kan kanske kännas svårlyssnad, och för mig har skivan växt för varje lyssning, men gruppen lyckas ändå få Faela! att kännas som en helhet. Helt oavsett genre svänger alla låtarna förstås rejält, och särskilt Na baia (som gästas av Timbuktu) och Pinocchio är riktiga guldkorn, men hela albumet är över lag mycket bra. - Lira

Faela har den totala, genuina spelglädjen, snortajt samspel och stämsång och kul, effektiva låtar med allsångspotential. Musiken och bandet (med medlemmar kopplade till Sverige, Bosnien, Chile, Argentina och Finland) kan i all sin multikulti dessutom stå som själva symbolen för hela denna brokiga festival.

Gruppen fixar en yvig latinamerikansk mix där rumba, salsa och reggae- och ska-färger spetsas med en tesked balkanskt och korta, distinkta solon av bland andra gitarristen Mika Forsling och Edin Bahtijaragic på ackordeon. Faela släpper bara svänget och trycket korta stunder och ordnar med sina många stilkänningar så att låtarna blir precis lagom olika varandra. På slutet toppade de cirkustränade medlemmarna med akrobatik.

Publikkontakten och atmosfären blir också mycket starkare runt dagens mindre, inhägnade GA-scen, än kring den gamla där ett fett stråk av festivalflanörer alltid drog förbi. - Sydsvenskan

Also alles schlecht an diesem Sonntag? Nein, es gab ein absolutes Highlight: FAELA!, eine schwedische Band, deren Mitglieder aus allen Herrenländer kommen. Argentinien, Chile, Bosnien und Schweden sind vertreten. Ihre Musik, ein Mix aus Latinrythmen mit Balkaneinfluss, ReggaeGroove und Gypsy Swing. Ein Mischung die fetzt, der man sich nicht entziehen kann. Ihr Sound lässt den “Bühnenwagen” aus allen Nähten platzen, Mitreisende grooven, klatschen, haben Spaß. Asli Sevindim und Steve Sloan sind sichtlich angetan von der kunterbunten Band um die Frontfrau Ayla Adams, selbst bei Oliver Scheyd erahnt man ein inneres Rockkonzert, was sich nach außen durch wippen mit dem Fuß und vereinzeltes hin-und-her-wiegen des Kopfes äußert. Die Band war der wahre Star des Tages und ein absolutes Muß für alle Musik-Fans abseits des Mainstreams. - XNxtranews