Hazelius Hedin

Undrar hur Esbjörn Hazelius resonerade när han skulle följa upp 2009 års mästerliga Blunda Och Du Ska Få Se; liera sig med en annan musikant, lägga det mest personliga åt sidan och i stället utforska gamla och nya sånger för att se vad där ligger dolt.
Det blir snudd på lika bra som för två år sedan. Hazelius, gitarr, och Johan Hedin, nyckelharpor, är suveräna musikanter, men tilldetta lägger alltså Hazelius ett vokalt uttryck som han är ensam om på den manliga sidan. Vilka ska kunna klå den här duon på utmärkelsen Årets grupp vid den stundande folkmusikfestivalen i Göteborg?

Björn Stefansson, Värmlands Folkblad - Värmalands Folkblad

Undrar hur Esbjörn Hazelius resonerade när han skulle följa upp 2009 års mästerliga Blunda Och Du Ska Få Se; liera sig med en annan musikant, lägga det mest personliga åt sidan och i stället utforska gamla och nya sånger för att se vad där ligger dolt.
Det blir snudd på lika bra som för två år sedan. Hazelius, gitarr, och Johan Hedin, nyckelharpor, är suveräna musikanter, men tilldetta lägger alltså Hazelius ett vokalt uttryck som han är ensam om på den manliga sidan. Vilka ska kunna klå den här duon på utmärkelsen Årets grupp vid den stundande folkmusikfestivalen i Göteborg?

Björn Stefansson, Värmlands Folkblad - Värmalands Folkblad

Elitduo. Två musikaliskt tunga folkmusiknamn slår sig samman i egen duo. Esbjörn Hazelius (sång, cittern, gitarr, mandolin) och Johan Hedin (nyckelharpa, mandolin, sång) har var för sig ett folmusik-cv som det kan skrivas avhandlingar om. På detta album bjuds visor, ballader och polskor i avskalad form. Eftertänksamt, innerligt, sparsmakat som kräver fokus hos lyssnaren. De flesta låtar är traditionella men naturligtvis finns egna kompositioner också med.

Spelskickligheten hos dessa Elitmusiker är sanslöst stor och svår att beskriva med ord. Dessutom har Esbjörn Hazelius en röst som är unik i den svenska folk- och visvärlden, i alla fall den manliga delen.
Lyssna in ”Jag haver ingen Kärare” eller ”Jungfrun och soldaten” – framkallar gåshud/ståpäls varje gång.

Lars Lind, Lira Musikmagasin - Lira Musikmagasin

En sångare och gitarrist med rötterna i södra Sverige och utblick mot Irland – Esbjörn Hazelius är en befriande särling i svensk folkmusik. Med spelmannen Johan Hedin, nyckelharpa, också han sörlänning, bildar han en duo där musiken flödar och den folkliga poesin blommar med en stundom dramatisk epik, som en flyende bortgift fränka, men också stillsam eftertanke och gotisk himmelssträvan med hopp om en behagligare tillvaro än jorde livet. När jag säger att Hazelius påminner om Edvard Persson är det en komplimang av stora mått. Sång på skånska har varit sällsynt; exempel på andra eminenta utövare är Östen Warnerbring, Peps Persson och Torsson.



Ingrid Strömdahl, Svenska Dagbladet - Svenska Dagbladet

En sångare och gitarrist med rötterna i södra Sverige och utblick mot Irland – Esbjörn Hazelius är en befriande särling i svensk folkmusik. Med spelmannen Johan Hedin, nyckelharpa, också han sörlänning, bildar han en duo där musiken flödar och den folkliga poesin blommar med en stundom dramatisk epik, som en flyende bortgift fränka, men också stillsam eftertanke och gotisk himmelssträvan med hopp om en behagligare tillvaro än jorde livet. När jag säger att Hazelius påminner om Edvard Persson är det en komplimang av stora mått. Sång på skånska har varit sällsynt; exempel på andra eminenta utövare är Östen Warnerbring, Peps Persson och Torsson.



Ingrid Strömdahl, Svenska Dagbladet - Svenska Dagbladet

Som de klingar ihop skulle de kunna vara uppväxta i samma hundkoja. Men duon Johan Hedin/Esbjörn Hazelius är ny, så det handlar i stället om lyhördhet och samma musikaliska grundkänsla. Hazelius fyllde sin omtalade första soloplatta med egna melodier. Med nyckelharpseleganten Hedin blir det mest traditionella låtar. Hazelius spelar sina knäppta stränginstrument (men inte fiol) och formar sånger som ”Jag haver ingen kärare”, ”Adjö farväl” och ”Till himmelen” med sin speciella lugna värme; mycket uttrycksfullt med små medel. Instrumentalarna är inte sämre, H & H murar upp ett samspel där de hela tiden går isär och förenas, samstämmigt bänder i rytmen och skapar böljande, dynamiska och ändå sammanhållna låtar. Utsökt. Bästa spår: Abbekås – Möklinta

Alexander Agrell, Sydsvenskan - Sydsvenskan

Det här är en duo så musikaliskt självklar att det nästan är svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att det rör sig om två av landets mest etablerade folkmusiker. Kanske för att de har rötterna i Sveriges sydligare delar. Kanske för att båda är de många sammanhangens män; Multimusikern Esbjörn Hazelius spelar med Sofia Karlsson, gör irländskt med gruppen Eire och släppte 2009 en Grammisnominerad soloskiva, nyckelharpisten Johan Hedin experimenterar med organisten Gunnar Idenstam och spelar världsmusik i Bazar Blå. Kanske gillar de bara varandra.

Tillsammans gör de tradlåtar från främst Skåne och Småland, men även medeltidsballad, dalalåt och originalpolskor. Hazelius och Hedin turas om att leda melodiskt, den första med rösten, den andra med nyckelharpan, till ett plockande driv från gitarr, oktavmandolin eller lutsläktingen cister. Resultatet är fjädrande samtidsfolk, stadigt rotad i svensk tradition men också fint skuggad av Hazelius irländska ådra.

Bästa spår: ”Vänner och fränder”, ”Backapolskan”

Sara Norling, Dagens Nyheter - Dagens Nyheter

Det här är en duo så musikaliskt självklar att det nästan är svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att det rör sig om två av landets mest etablerade folkmusiker. Kanske för att de har rötterna i Sveriges sydligare delar. Kanske för att båda är de många sammanhangens män; Multimusikern Esbjörn Hazelius spelar med Sofia Karlsson, gör irländskt med gruppen Eire och släppte 2009 en Grammisnominerad soloskiva, nyckelharpisten Johan Hedin experimenterar med organisten Gunnar Idenstam och spelar världsmusik i Bazar Blå. Kanske gillar de bara varandra.

Tillsammans gör de tradlåtar från främst Skåne och Småland, men även medeltidsballad, dalalåt och originalpolskor. Hazelius och Hedin turas om att leda melodiskt, den första med rösten, den andra med nyckelharpan, till ett plockande driv från gitarr, oktavmandolin eller lutsläktingen cister. Resultatet är fjädrande samtidsfolk, stadigt rotad i svensk tradition men också fint skuggad av Hazelius irländska ådra.

Bästa spår: ”Vänner och fränder”, ”Backapolskan”

Sara Norling, Dagens Nyheter - Dagens Nyheter

Betyg: 4 av 5

Det finns inte så många svenska manliga folksångare. Esbjörn Hazelius är en av dem och han är väldigt karakteristisk i sitt uttryck. Allt han gör bli bra.

Här slår han sig ihop med Trekantensonen Johan Hedin på nyckelharpa och tillsammans levererar de ett fantastiskt starkt album. Där de växeldrar mellan instrumentala låtar och Hazelius sång.

Det är traditionell svensk folkmusik med massor av passion på ett modernt vis. Och Johan Hedin spelar så mjukt och följsamt att det är en ren njutning att lyssna.
Missa inte den här om du gillar svensk folkmusik. Det blir inte så mycket bättre.

Dennis Andersson – Barometern – Oskarshamnstidningen - Barometern

Hazelius Hedin: Om Du Ville Människa Heta. Betyg: 5 av 5

Svensk folkmusik är inte bara en samlingsgenre med mycket distinkta musikaliska kännemärken. I fråga om utövarnas tekniska och konstnärliga skicklighet befinner den sig otvivelaktigt i en klass för sig, långt ovan det som slängigt benämns populärmusik, med sin närmaste jämförbara like i den allra yppersta konstmusiken.

Ett av de senaste årens mest inspirerande nygamla tillskott i genren är Esbjörn Hazelius, som med sin varma basröst med ogenerad nordskånsk dialekt samt en hisnande färdighet på de flesta stränginstrument till en början gjorde sig bemärkt som Sofia Karlssons parhäst redan från debutskivan ”Folk songs”.

Hazelius har sedan dess bland annat gjort en molande melankolisk soloskiva med egna kompositioner. Stilen där kan bäst beskrivas som country med irländsk musikalitet och granithård och smärtsam uppriktighet.

Dessa tre element för han även med sig till sitt samarbete med den strålande nyckelharpisten Johan Hedin. De flesta av spåren på ”Om du ville människa heta” (en textrad från den minst sagt dunkla ”Jag haver ingen kärare”) är traditionella sånger och instrumentalstycken.

Arrangemangen, där Hazelius cittern och bådas spel på mandola utgör det enda ackompanjemanget, befinner sig i mittfåran av nutida svensk folkmusik. Här bjuds inga specialeffekter, bara enormt kunnande och lika mycket kärlek om och till den musik man framför.

Ljudbilden är på en gång klar och oputsad. Så här låter Hazelius och Hedin med all sannolikhet live, inklusive nyckelknatter och strängsurr. Och att höra något så här äkta redan i inspelat skick är renande och glädjande i de fabricerade uttryckens tid.

Fredrik Fischer – Helsingborgs Dagblad - Helsingborgs Dagblad

Hazelius Hedin: Om Du Ville Människa Heta. Betyg: 5 av 5

Svensk folkmusik är inte bara en samlingsgenre med mycket distinkta musikaliska kännemärken. I fråga om utövarnas tekniska och konstnärliga skicklighet befinner den sig otvivelaktigt i en klass för sig, långt ovan det som slängigt benämns populärmusik, med sin närmaste jämförbara like i den allra yppersta konstmusiken.

Ett av de senaste årens mest inspirerande nygamla tillskott i genren är Esbjörn Hazelius, som med sin varma basröst med ogenerad nordskånsk dialekt samt en hisnande färdighet på de flesta stränginstrument till en början gjorde sig bemärkt som Sofia Karlssons parhäst redan från debutskivan ”Folk songs”.

Hazelius har sedan dess bland annat gjort en molande melankolisk soloskiva med egna kompositioner. Stilen där kan bäst beskrivas som country med irländsk musikalitet och granithård och smärtsam uppriktighet.

Dessa tre element för han även med sig till sitt samarbete med den strålande nyckelharpisten Johan Hedin. De flesta av spåren på ”Om du ville människa heta” (en textrad från den minst sagt dunkla ”Jag haver ingen kärare”) är traditionella sånger och instrumentalstycken.

Arrangemangen, där Hazelius cittern och bådas spel på mandola utgör det enda ackompanjemanget, befinner sig i mittfåran av nutida svensk folkmusik. Här bjuds inga specialeffekter, bara enormt kunnande och lika mycket kärlek om och till den musik man framför.

Ljudbilden är på en gång klar och oputsad. Så här låter Hazelius och Hedin med all sannolikhet live, inklusive nyckelknatter och strängsurr. Och att höra något så här äkta redan i inspelat skick är renande och glädjande i de fabricerade uttryckens tid.

Fredrik Fischer – Helsingborgs Dagblad - Helsingborgs Dagblad