The Domus

Metica låter tolv kontraktslösa band per år komma till tals. Att en av dessa grupper under år 2005 skulle bli The Domus är ingen slump. Med små försynta elektronica-låtar tassar de in i varje åhörares hjärta. Gruppen sångare Stefan Juhlin gör ett försök att förklara varför.

Berätta lite kort om er själva! Vem gör vad i The Domus och vad har ni gjort tidigare?
- Stefan Juhlin (sång, gitarr), Gustaf Wistrand (gitarr) och Erik Axelsson (klaviatur, sång) är The Domus. Vi har spelat ihop i flera olika konstellationer och musikstilar, men aldrig bara vi tre. Stefan var med och startade bandet Jettie och spelar även med The Curtain samt driver ett litet skivbolag. Gustaf och Erik utgör även bandet This Lifetime och de har även hoppat in lite varstans, Erik har bland annat spelat mycket piano med Jettie de senaste åren.

Domus betyder hus på latin, och är vad jag kan minnas KF:s satsning på varuhus under 50-talet och framåt. Varför detta bandnamn?
- Kommer inte riktigt ihåg hur det kom upp, men antar att vi tyckte att det lät roligt med ett 'the' framför ett gammalt varuhusnamn. Det brukar vara så vi fungerar, även när det gäller titlar på låtar och skivor.

Jag brukar alltid leta upp en referens när jag lyssnar på ett band eller en artist. I ert fall ligger Deus nära till hands. Känns det bekant?
- Det känns faktiskt inte alls igen. Hittar inga direkta likheter själv. Vi hittade en blogg på nätet där någon skrivit ner samma liknelse, men det är ingen som lyssnar på Deus i bandet.

Vad gör man i Eskilstuna när man inte skapar musik?
- Det är lite som i alla industristäder, att man går på bio eller supa ner sig på företagsrocken på stadshotellet. Stans politiker har fått för sig att bygga en ny fin arena till varenda sport vi har ett lag i, för att kunna kalla sig 'Arenornas stad'. Sport kan ju då vara ett alternativ. Det är en ganska tragiskt stämning och vore det inte för allt underbart folk vi spelar med, så hade i varje fall jag flyttat för länge sedan.

Varför gav ni upp ambitionen att göra musik helt akustiskt?
- Vi gick in i studion med två akustiska låtar tillsammans med Daniel Carlsson, som sitter bakom spakarna, och kom fram till att vi skulle börja experimentera med olika bakgrunder. Det finns så många singer/song-writers som gör den genren så mycket bättre än oss, så att gå en annan väg kändes som det enda rätta.

Vad har ni för målsättning med er musik och med bandet?
- Vi skrev i en tidigare biografi att vi har målet att spela överallt minst två gånger. Att spela live känner vi är ett uttryck som passar oss väldigt bra och om man ska spela så mycket som vi har tänkt, så följer det sig ganska naturligt att även släppa skivor.

Vad är det bästa sättet för ett oetablerat band att finna nya lyssnare?
- Spela live. Det är det enda sättet att komma någonstans anser jag. Då ska man inte se alla speltillfällen som bra dock, utan försöka få bra spelningar där rätt publik finns. Sedan är ju internet ett perfekt forum att visa upp sin musik i, men chansen att någon bara råkar ramla över dina låtar på nätet är ganska otrolig. Jag tror det gäller att sprida ordet, är sedan musiken bra så kommer folk att lyssna till slut.

Indie och elektronika är inte de refrängstarkaste musikgenrer som finns. Hur skapar man en låt som etsar sig fast i minnet hos folk?
- Oavsett vilken musik man lyssnar på så finns det alltid refränger och andra partier i låtar som fastnar i huvudet. Det handlar nog väldigt mycket om lyckoträffar i arbetet i studion, där låtar kan spelas och texter kan sjungas på så många olika sätt. Jag sjöng till exempel in 'The Observer' med en annan text som handlade om en Landlord Ulf och hans äventyr, vilket gjorde låten riktigt dålig. Men det ligger nog mycket i känslan hos både lyssnaren och bandet, kan man mötas någonstans så är man på god väg.



Ge mig namnet på fem plattor som fått alldeles för lite uppmärksamhet! Och varför!
- Det beror lite på vilken typ av uppmärksamhet man menar och var man drar gränsen, men...

1) Frou Frou - 'Details' (CD, 2002) - Ganska överproducerad synth-tuggummipop-disco (?) som jag bara inte kan sluta lyssna på.

2) Damien Rice - 'O' (CD, 2003) - Den här skivan har i och för sig fått väldigt mycket uppmärksamhet, men den är ett mästerverk som alla borde lyssna på.

3) American Football - 'American Football' (CD, 1999) - Riktigt bra skiva som jag tror många indie- och gitarrpopslyssnare skulle tycka mycket om.

4) David Sylvian - 'Blemish' (CD, 2003) - En grym sångare med ett underbart vibrato och fantastiskt gitarrspel.

5) Music By Em - 'All Night Always' (CDs, 2000) - Fick så lite uppmärksamhet från sitt bolag att det aldrig ens kom någon skiva efter singeln. Som tur var fick vi Tiger Lou istället.

Det kaxiga uttalandet i ert promotionblad - 'Lägg namnet på minnet, snart är det överallt' - blir på sätt och vis en självuppfyllande profetia. Men, har ni fog för uttalandet? Varför?
- Kan inte säga annat än att vi tror på det vi gör. - Metica.se

Det är en otroligt stressad dag som jag sätter i The Domus i min skivspelare och slänger mig i soffan. Efter att ha varit helt nipprig hela dagen blir jag helt plötsligt totalt avslappnad och glider ner mellan soffkuddarna. Hela mitt huvud försvinner in i ett oändligt universum endast färglagt av de melankoliska tonerna som sipprar ut från Gustaf Wistrands gitarr. Det roliga med detta är att den här musiken är den man minst av allt väntar sig efter att bara ha sett omslaget. Omslaget är nämligen prytt av en stor gul blomma, och innanför plasten är det instucket ett hockeykort (!). Addera sedan en tonårskäck biografi med säregna slanguttryck och du väntar dig genast lite trallig punkpop gjord av ett gäng 17 åriga killar, istället för denna mogna och genomtänkta musik som möter dig.

Demon består av endast två låtar; två lågmälda men ack så intressanta alster. Stefan och Erik, som sjunger och körar, gör det båda mycket vackert och den fina inspelningstekniken gör att kvaliteten höjs och låtarna känns inte som demospår. Detta är musik som gör mig glad, för detta är musik gjord med känsla. Inte musik som är gjord för att bandet ska få spela ute, utan musik som är gjord för att den måste ut, måste bli förmedlad till andra människor. Därför känns det lite tråkigt att man bara fick ett snabbt smakprov av deras musik, skulle gärna ha sett att demon var på minst 3-4 låtar. Bra musik vill man ju som sagt höra mer av!

4/5 - Muzic.se

know, I know, you will not believe me but let me tell you something : I am not a computer screen. I am actually a real personn, with two eyes, a mouth and even a heart according to some girls (and boys ?). And I even have a social life. A blogger with a social life ? I swear I do have one. Like, for instance I am just back from a football match (AbsNoise : to my dear American readers : when I say "football" I mean "soccer"). Ok, ok, we lost the game, but the other guys were 13 while we were only 11, and the referee has not whistled an obvious penalty and... well... we lost but we - obviously - did not deserve it.

Anyway, here I am now, totally exhausted. I know my legs will hurt tomorrow. Fortunately, there are The Domus and their lovely songs which give me peace. Do not know if they can fix my body, but they are curing my broken soul. Those four guys (the band started as a trio : the three guys with half an head on the picture) make me think of an electro Tiger Lou. They have not released any album yet, but they opened for Le Sport and We are Scientists. Quite a good start. So before to listen to their first record, let's have a listen to their first sweet/a little disenchanted/bitter songs. Ideal music before to go to bed. Ideal music to chill out.

http://absolutnoise.blogspot.com/2006/05/dominus-domine-dominum-domus.html - Absolute Noise