Tzeitel

“Klezmer is music wich cries and laughs. A bow that in one second sighs and the other cradles us comforting in a waltz beat. An accordion makes room for the violin, follows along the sides and then suddenly argues:
-Is it really that bad? Look at life, it goes on.
A double bass drives the motion forward, but sometimes pulls away just to listen to the story being told. Because klezmer is stories.”
“Besides that, there was a charming mix of own material and classics from the balkans or New York, all instrumental except for the song My resting place, a gripping love song in memory of the women that lost their lives in a fire at a sewing factory in the US. Sara Fridholm has translated the song into swedish, and sang it only with support from the double bass, a performance wich shone of warmth and beauty.
All three musicians are impressively skilled at conveying feelings through their instruments, three strong stage personalities with a verbal lightness in presentations seldom is encountered even with older performers”

Klezmer är musik som gråter och skrattar. En stråke som i ena ögonblicket suckar och i andra gungar oss tröstande i valstakt. Ett dragspel som gör ett rum åt fiolen att röra sig i, följer med i löpningarna vid sidan om, men sen plötsligt säger emot:
– Är det verkligen så förfärligt? Se på livet, det går vidare.
En kontrabas driver rörelsen framåt, men drar sig ibland undan för att bara lyssna på berättelsen. För klezmer är berättelser. Instrumenten sjunger om livets skiftningar i allmänhet och om judar, romer och andra sydeuropeers utsatta liv i synnerhet.
Berättelserna kan vara komponerade i Rumänien eller på Balkan, men lika gärna i USA eller Polen. De kan vara skrivna i Göteborg, ursprung för trion Tzeitel, som gästade Solhuset i Ljusdal i tisdags.
Violinisten Anna Cochrane, dragspelaren Sara Fridholm och basisten Christopher Andersson Bång träffades på musikhögskolan i Göteborg, men numera bor Sara och Christopher i Torsåker mellan Gävle och Falun.
Men utan Hälsingland hade de inte varit någon klezmertrio, berättade Sara. Det fina dragspelet hittade hon i Järvsö, med hjälp av Henning Andersson i folkmusikgruppen Draupner. Kring detta dragspel byggdes Tzeitel.
Sen gick det fort. Under en resa i Polen träffade de ensemblen Kroke och föll för deras passionerade, lekfulla klezmermusik. Publiken på Solhuset i tisdags fick också höra några låtar ur Krokes repertoar.
För övrigt var det en charmig blandning av eget material och klassiker från Balkan eller New York, allt instrumentalt utom sången Min viloplats, som är en gripande kärlekssång till minnet av kvinnorna som omkom vid en brand i en syfabrik i USA. Sara Fridholm har översatt den till svenska, och sjöng med stöd enbart av kontrabasen, ett framförande som lyste av värme och skönhet.
Alla tre musikerna är imponerande skickliga i att förmedla känslor via sina instrument, tre starka scenpersonligheter med en frihet i mellansnacket som man sällan möter ens hos äldre artister.
Karriären har bara startat. I september kommer Tzeitels första CD, men lyckligtvis kan vi få höra gruppen igen i Hälsingland redan i juli. Under Musik vid Dellen framträder de tillsammans med poeter från Gävle.





- Hälsinge tidningar AB